Vi drack vin & rökbastun 12000 liter vatten....


Nu ger jag mig in i något som jag får se om jag avslutar.
Jag ska försöka sammanfatta den senaste tiden.

Sist jag skrev var jag ond, eller ond var nog bara förnamnet.
Skidorna ja.
Inte en meter, inte en centimeter inte ens en milli åkte jag på dom efter d fram tills det var dags för Ylläsresan.
Men ser man på, även detta fick sig en vändning.
Nu ska jag berätta.

Nån dag innan jag åker till Ylläs kommer Melinda med ett papper & säger:
- D här ska vi åka Sandra.
Skridfinnarloppet ( tror jag det hette )ska token anmäla oss till!
Kom i håg att jag e ond än.
Nä hujeda mig tyckte jag.

Vi jobbade som tokar dagarna innan jag åkte uppåt hade så dåligt samvete som lämnade tjejerna när vi hade som mest o göra, men resan var planerad så länge och det kändes skönt få åka i väg härifrån några dagar.
Så förra onsdagen rullade jag uppåt, även denna gång körde jag själv.
Jisses så spännande, skoj.... NOT!
Lika jävla rädd varje gång, mörkt, mörkt,mörkt... skog, skog, skog... Och en vinglig liten bil.
Men fram tog jag mig!
Där möttes jag som vanligt av tomtebloss ( enorma denna gång ) och en glas rött.
Packade in mig i stugan, satt mig framför brasan och njöt av lugnet, underbart!
Blev tunnbad den kvällen + en del snöänglar!

 
 


Torsdag, första riktiga dagen där uppe o dags för fiendemötet mellan Sandra & skidorna.
Skulle vi bli vänner igen?
Faktiskt, rätt så....
8 km tror ja d vart den dagen.
Herregud skulle det inte kunna finnas såna E4 spår överallt??
Ljuvligt.
Men ingen av oss kände att d var så där jätte skoj åka den dagen.
Dom andra hade ju faktiskt redan åkt några dagar innan jag kom åxå så jag förstår dom.
Men vi tog oss runt o nöjda var vi.
Jag kände att jag kanske kunde ge skidorna en liten kram iaf.

MEN SEN!
Herregud hur ska jag förklara det här?
Den här kvällen var det jag som stod för middagsmenyn i stugan.
Fondue, bakpotatis,kryddsmör,stor mumsig sallad.
Tjejerna fixade middagen & jag höll på & äta ihjäl mig!
Herregud vad jag älskar den där maten!
Doppar kött i timmar, men Jowa hängde med mig, skönt o slippa vara ensam...oftast blir ja d till slut.
Lyckat!

   

Maten uppäten, disken avklarad, dags för lite spel & vin innan det skulle bli dags att  (för första gången för några av oss) bada rökbastu.
Ronny & Stefan hade nu eldat denna Bastu i många timmar och nu var den snart färdig för entre.
Ronny kommer in efter att ha kollat till den och kommer in i stugan.
Ida går i samma veva ut för att ÄNNU en gång svalka sig ;)
( Hoja det var så varmt konstant i den där där stugan)
Ronny kommer ut strax baki henne och Ida ser att det slår ut lågor från ena väggen, tror ja.
Ida - D BRINNER!!!
Ronny - HEEEELVETE ÅXÅ!!!

 

Ida rusar in och säger till oss andra... eller säger SKRIKER att det brinner, haha ye right, eller hur?
Ida - PÅ RIKTIGT!!!!!

ALLA flyger upp och springer ut.
Sen gick d bara så fort så var hela bastun övertänd.
Brandsläckarn gick inte i gång och det vart bastuns totala död.




=(
Ring ring...
112!
Discoljus hade vi då på plats halva natten.
Brandbilar och polis.
Kändes så hemskt.....
Vi hann aldrig ens prova den.
Vissa av oss hann aldrig ens se hur den såg ut inuti.
Ursh, men tack gode gud att ingen gjorde sig illa.
D var d viktigaste.
Men shit vilka fumliga brandmän, har dom brandutbildningar i Finland???
Jajja släkt vart d & 12000 liter vatten hade gjort jobbet.



Sen fick vi ta oss en lite enklare variant av bastu, vedeldad.
Nått fler glas rött o sen gonatt.

Det är bara tordagen jag kommer berätta så här förfärligt utförligt om...
Nu går d undan...

Resten av helgen var som vanligt grymt underbar!
Men vet inte vad som hände när vi ENDAST drack EN varm choklad med Minttu...???
Desto mer vin kanske...?
Massa spel, lärt mig ny/gamla kortspel igen.
Massa skratt, INGA tårar, och absolut INGEN hemlängtan.
Ingen fick upp mig i backen den här gången heller...
Skakar i benen av bara tanken.
Men drog en mils promis iaf.

Avslutade resan med en skidtur där tjurigheten tog överhanden.
1,8 mil vart d.
Jag tog mig till Latvamaja & tillbaka.
Nöjdish!

Sen var d dags...
åka hem igen...
=(

Men tur som man har mötts man av tjejorna redan på måndagen & då blir man glad igen!
MEN då kommer Melinda med ÄNNU ett papper i högsta hugg.
( D  första hon nästan gör när jag kommer in genom dörren )
Nu ska vi spinna för livet åxå.
Så nästa lördag ska vi hålla igång en spinningcykel i 6 timmar.
Vad har hänt?
 Sen när vart vi ett sånt duktigt o hälsosamt arbetslag?
=)
Men d känns så bra att vi alla äntligen e på G!
Tror baske mig d börjar bli vår!

Nu har jag varit & åkt 3 dagar i sträck o vi en vänner än.
Man slutar aldrig förvånas.
Men måste träna på uthålligheten, den e kass!

Men på lördag gäller d!
HUDverket Hustlers åker skridfinnarloppet, i SIN EGEN TAKT!
Vi hoppas d e många blåbärssoppestationer efter vägen!

På lördag e d även finalen i Melo.
Tror ni ja ska heja nå?
=)

Vet ni nu orkar ja inge längre...
Lång dag i morrn, mkt massakerande...
Och när jag nu avslutar detta inlägg mitt i jäkla natten tror jag allt att Sara har satt sin fot i Kalix igen!
ÄNTLIGEN!
Vilken kram hon ska få i morrn!

Sköt om er o håll tummarna för att hustlers tar sig i mål på lördag!
( Kanske snor i hop några kort på färden )

Sov gott där ute & dröm vackra drömmar!

Love / En lugn och rätt lycklig Sandra Blad.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0