Miss Sandras Värld

Det här blir inget lätt inlägg och skriva men ja ska försöka berätta vad som hänt i dag.
I morse var jag på balansering, kinesiologi eller vad d nu heter....
Skulle ta reda på vad som " fattades" i min kropp, pga hur ja sett ut i ansiktet och en massa annat som inte fungerat i kroppen på länge nu....
D visades sig att d inte var nån vitamin eller liknande som fattades utan d var mig själv som saknades.
Som hon sa till mig: Sandra 10% är  duhär hos oss närvarande medans 90% är i ditt undermedvetna.
Det kan inte bli mörkare, du har svårt att se ljuset.
Men du döljer allt detta. Väldigt bra.
Sandra, du går på en låga du inte ens har kvar.

Jag har en stor och tung sorg över mig och en självbild värd att verkligen disskuteras....
Tänker inte gå in närmare på allt detta, men nu vet jag.... Att mitt hjärta blöder... Men jag har verkligen bytt alla lås på det och hittar inte nyckeln för att kunna laga till såret.
Önskar så himla mkt bara var så himla annorlunda, men jag vet att d inte går att ändra på ödet eller människors känslor. inte heller mina egna.
Det enda jag kan göra nu är att bearbeta.
Bearbeta bättre och försöka tro på mig själv mer. Hur fan ja nu ska orka.... Jag har ju ingen kraft kvar och ja känner ju verkligen av d. Fast ja försöker hålla skenet uppe!

Jag saknar Jimmy & Morfar, vill att dom ska komma hem....
Jag saknar också min andra hjärthalva, kärleken... D får man väl göra även fast man känner och tror att man klarar sig bra själv?

Jag orkar inte skriva mer, fy fan vad känslorna går upp o ner nu...

Love / Sandra.