Min väg tillbaka... har börjat.

Mitt liv d senaste året har inte varit sig likt överhuvudtaget. Jag har inte varit mig själv alla gånger, kanske inte tagit dom klokaste besluten och sjunkit längre än jag någonsin trodde jag skulle kunna göra.
Men jag har lärt mig!
Lärt mig att livet inte är en dans på rosor, som jag förr nästan kunde tro.
Har alltid varit lycklig, haft d perfekta förhållandet ,haft en stadig plats att stå på och haft dom jag älskar o som älskar mig runt omkring mig. Inte mkt har gått så värst snett.
Man har blivit äldre, man borde blivit klokare... Men utan erfarenhet kommer man inte längre... Man måste packa på sig i ryggsäcken för att lära sig av både sina misstag och framsteg.
Det har aldrig funnits något o prata om kring mig, jag har alltid varit den skötsamma flickvännen som oftast tagit hand om alla andra omkring mig.
Det är den jag egentligen är...
Jag har bara varit på en liten resa nu ett tag, sett en annan del av mig själv som jag inte trodde fanns. Har utforskat henne och kommit fram till att d e dags att resa hem igen. Till den jag en gång var.
Jag har lärt mig att livet kan vända så snabbt, en dag kanske jag inte ens finns här mer... D kan gå så fort.
Att förlora någon man älskar är det tyngsta som kan hända en människa. Att ha förlorat två människor till himlen som jag älskat högt inom ett halv år har satt sina sår som aldrig kommer att läka men som MÅSTE plåstras om och tas om hand så jag orkar leva det liv dom ville att jag skulle leva
Även när den kärlek som man trodde skulle vara för evigt tappar gnistan och slocknar är en omställning som heter duga.
Man måste lära sig att leva utan den, ensam.
Att inte ha ett jobb har varit en frustration ut över d vanliga! Jag kommer från en hårt arbetande släkt. Alla tror att jag en dag skall gå långt fast jag själv har svårt se vart det är dom vill föra mig.
Jag vill jobba! Ha ett arbete som alla andra o gå till på morgonen göra mitt för samhället och träffa nya människor.
Vara arbetslös i 8 månader är inget jag rekommenderar nån att vara, d är himlen som kan bli helvetet.
Jag är nu överlycklig för att jag fått chansen att få börja jobba med mitt drömyrke som jag utbildat mig till. Som jag lagt ner så mkt pengar, tid, känslor och mig själv i.
Efter min resa till Cypern om 1 vecka kan jag komma hem utvilad och med en frisk energi till ett nytt jobb, ett nytt liv.
Det är min tur nu! Min tur att få skapa det liv jag alltid vilja leva.
Jag hoppas en dag finna den andra delen av mitt liv, när den första delen är hel, jag själv alltså.
Jag vet att du finns där ute, ibland kan jag ana vem du är... Men vem vet vad som skall föra två pusselbitar ihop...
Det tar jag reda på när jag kommer hem... Resan hem har börjat... tack för all lärdom under denna resa. Men jag hoppas jag aldrig kommer göra den igen.

Alla som älskar att prata.... Prata på.
Inget kan stoppa dig, men tänk dig för.
Tänk bara före du talar, ord kan såra mer än du nånsin tror.
Jag har varit tjuven, du har varit tjuven
Jag har varit offret, du har varit offret
Varför gör vi det emot varandra?
Leder d någon vart?
Vi lever bara en gång, "snack" är bara onödigt med energi.
Ta reda på värmen i hjärtat hos människan i fråga ist.
Sanningen finns där ute, men ibland är det bara lika låta den ligga där.
Ibland har jag inte något med den att göra.

Det jag gör är mitt göra, mina misstag är mina misstag. Så döm mig inte förrän du känt tempen på mitt hjärta...
Alla är vi människor, till en början är vi nog alla av samma "skrot o korn" som min älskade vän brukar säga :)

Tack för att ni lyssnat, nu är jag snart hemma igen!

Love // Sandra.

Fanny & Theres ni är dom bästa som går i ett par skor! Vad skulle jag gjort utan er? :) Kärlek i mängder till er!
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0